Maria
Maria var det första barnet som Cura Cultura hjälpte 2008

Mitt möte med Maria

Gittes berättelse från augusti 2008

Innan jag åker hem till Sverige från Bolivia efter brandolyckan (med ett ansikte hyfsat återställt och händerna utan bandage, tack vare behandlingen jag fått i tryckkammaren) får jag träffa Maria 3, 5 år på Hospital de Niño, barnsjukhuset i La Paz.

Hon ligger inne i en "tält"-ställning täckt av lakan eftersom hennes lilla brännskadade kropp inte tål tryck. Stora delar av hennes kropp är inlindat i bandage som blivit gult av vätskor och var som ständigt sipprar ut ur huden från hennes rygg, bröst, armar och ben. Hela kroppen är brännskadad utom det lilla ansiktet.

Och där står jag med min egen brännskada och katastrof framför detta lilla tappra barn. Utanför hennes isolerade glasrum på avdelningen för brännskadade ligger det ytterligare svårt skadade barn. Jag känner att jag delar en erfarenhet efter att ha känt eldens smärta i både kroppen och själen. Fast jag är glad över att jag fått en så bra behandling känner jag mig nu liten inför deras svåra skador och lidande. Vet inte vad jag ska göra. Börjar sjunga en välkänd boliviansk barnvisa, Los pollitos.

Jag hade inte förväntat mig någon reaktion från den lilla brännskadade flickan som ligger med ansiktet vänt bort från mig, men Maria är, trots sin svåra brännskada fortfarande, ett barn som vill vara med och som tar vara på varje möjlighet till gemenskap, möte, lek och glädje.

Maria lyfter sitt lilla ansikte och ser mig rakt in i ögonen och ler, samtidigt som hon börjar sjunga med i sången. vi sjunger sången tillsammans och något stort och underbart sker.

Vi möts i sången och i hennes små ögon ser jag en livskraft och glädje som i den stunden blir större än hennes brännskada! Och för första gången efter olyckan gråter jag, tårarna rinner nerför kinderna. Inte av sorg och inte av smärta utan för att livet är så stort och att den livsglädje som jag såg där i Marias ögon var så vacker, sann och hel!

Det var så himla vackert att uppleva att Maria med självklarhet och glädje valde att vara med, trots bandage, trots smärta, trots feber... Hon valde att sjunga i livet, i glädjen, i gemenskapen trots de svåra omständigheterna! Hennes lust fanns där trots allt hon gått igenom!

Jag tog emot hennes livsglädje och tapperhet som en gåva och som en vaccination mot min egen självömkan och den bitterhet som då och då ofrånkomligt smög sig på inom mig... Maria 3, 5 år, som trots sin lilla brännskadade kropp väljer kärlek och glädje tänder en ny eld i mig, en vild, glad och kärlesbejakande, den att aldrig ge upp...

I den stunden lovade jag mig att aldrig svika Maria och andra utsatta barn i Bolivia och jag bestämde mig för att göra mitt bästa för att de ska få samma effektiva behandling som jag själv fått. Där föddes egentligen föreningen Cura Cultura, som sedan hjälpte Maria. Hon blev det första barnet som fick hjälp av oss som stödjer Cura Cultura.

Tack Maria för att du så tydligt visade mig att kärlek och livskraft handlar om att aldrig ge upp!

Gitte Pålsson

© 2018 Cura Cultura Logga in