Skarleths besök i Sverige började med att hon fick följa med på kurs i vistolkning på Kungälvs folkhögskola. I Malmö repeterade hon sedan med Cesar, som ledsagade henne hela följande vecka på Kulturcentrum Skåne i Lund, där de erbjuder en eftergymnasial utbildning för funktionshindrade i musik, teater och bild.

Veckan därpå träffade de pedagogerna på Furubuda och hade även konsert/workshop med Khala Uma och senare i veckan var det gemensam lunch i Fredsgruppens lokal i Ystad i samarbete med Boliviagruppen, där Skarleth berättade om sitt arbete på Chislain Dube, en skola för funktionshindrade (som Cura Cultura stödjer) i Oruro. Khala Uma spelade även musik från Bolivia tillsammans med Skarleth.

Skarleth och Khala Uma mötte förskolebarn på Nöbbelövs bibliotek i Lund, på Gitte Pålssons utställning av Boliviatavlor och Den Andinska byn, så att barnen fick en inblick i livet i en by ibland Andernas höga berg. Skarleth spelade också hela veckan tillsammans med Khala Uma på Kulturcentrums Öppna verksamhet för funktionshindrade och senare i veckan besökte Cesar och Skarleth Vänersnäs församling för att ha en Boliviakväll med församlingen där. Det var musik, sång, dans och Skarleth berättade om sina projekt. Fullspäckat program, med andra ord!

Varmt Välkomna till en solidaritetskväll tillsammans med internationella gruppen i Ystads församling. 50 kr för god fika, musik med Khala Uma och klädvisning inför vinterns kalla dagar. Pengarna går till våra olika projekt i respektive organisationer.

Stödkonsert för utsatta barn i La Paz, Bolivia. Musik, information, klädvisning, försäljning och fika. Vi ser fram emot att en härlig klädvisning.

Plats: S:t Larsgatan 21, Linköping, internationella kvinnoföreningens lokal
Tid: Sön 30 september kl 15:00
Musik: Khala Uma
Catwalk: Plagg i alpackaull från Bolivia och varor från Fair Trade Shop
Entré: Frivilliga bidrag
Arrangörer: Latinamerikagrupperna och Studiefrämjandet i Linköping
Medverkande: Cura Cultura, Khala Uma, Fair Trade Shop Linköping, Världsbutiken Ystad

Musikterapi med Juan Carlos Mirtha och Amer en dag i juli 2012 när jag och Rosa Maria fick ta del av deras arbete på brännskadeavdelningen på barnsjukhuset i La Paz. De har utvecklat en egen form av gruppmusikterapi, där både barn, föräldrar och personal deltar. Allt är inspirerat av den andinska kulturens viktigaste estetiska princip, nämligen den deltagande.

Så här kan det gå till:
Musikterapeuterna kommer lite smygande, inkännande in i rummet med sina instrument redo. En av dem spelar mjuk musik på flöjten, alla känner av stämningarna i rummet, nynnar med och börjar spela lite gitarr till. Det sker organiskt på något sätt, de är vaksamma och ser vilka av barnen som hakar på, några barn sover. En del barn som vet vad som väntar sträcker sig redan här efter de rytminstrument som musikterapeuterna har med sig och vill vara med direkt. Musikterapeuterna går runt och fångar upp barn och föräldrar med musik, sång, rytm och ögonkontakt.

Sångerna avlöser varandra och man sjunger en av hej-visorna som jag förmedlat och hälsar på detta sätt på alla barnen. Självklart inkluderar de även mammorna och sjunger också deras namn (det är mest mammor som är på plats med sina barn). Sång och musik blir sakta men säkert intensivare i takt med att musikerna ser att barnen och mammorna är med. Om de inte är det, förblir deras musik lågmäld som en mjuk smekning, en beröring som ger en vacker vilsam atmosfär och bär den sorg, smärta och det vemod som finns i rummet. Det är inte många ord musikterapeuterna säger under de första femton minuterna – de liksom dansar stilla fram med instrumenten och tar in rummet och barnen.

Se alla rapporter »

Awischas fortsätter att sticka alpackatröjor mm som de säljer till Sverige genom Världsbutiken i Ystad. Vi besökte deras butik i Copacabana vid Titicacasjön. Där har de en fin affärslokal i ett hus de hyr. De önskar ett samarbete med Sverige för att hitta volontärer som vill bo och arbeta i affären och hjälpa till med marknadsföring för att nå ut till de många turisterna vid Titicacasjön mellan Peru och Bolivia. Ett tillfälle för den som vill komma och bo och verka i Bolivia ett tag på frivilligbasis!

Inom CAUPs äldreverksamhet får de äldre välja en aktivitet som de har 1 - 2 gånger i veckan i sin grupp. CAUP får stöd från organisationen Help Age samt från regeringens satsning för att göra livet drägligare för de gamla. De träffas på förmiddagen och lagar själva sin lunch med livsmedel som de får från olika stödorganisationer. De är aktiva på många sätt och CAUP har två hus där de också kan bo i ett "pensionärshem", där det finns kokerska och personal som hjälper till (anställda med minimilön från CAUP).

När Rosa Maria och jag var på besök fick vi direkt efter att vi spelat för daghemsbarnen gå på likvaka för en av de äldre, "Pampahasis gamle skomakare", som nu somnat in. Vi satt i det lilla rummet, mannen låg i en kista så vi kunde se ansiktet. Vackra stora ljuspelare, vita blommor, tända ljus vid sidan. Det var de piggare äldre som ordnat med begravningsentreprenören och fått låna en fin kista som skulle bytas ut mot en lite billigare och enklare senare. En likvaka tar ett dygn. De närmaste sitter vid kistan och tuggar cocablad. Ibland dricker man öl men i det här fallet drack vi Coca cola, tuggade cocablad och bad böner för att den döde skulle kunna lämna jordelivet med frid i sinnet. Vi var med en stund på likvakan innan vi gick vidare i Pampahasi

Pety Zerda, som arbetat med de äldre som psykolog och volontär, är idag en flitigt anlitad föreläsare i Latinamerika inom sitt ämne geropsykologi. I videon nedan kan ni följa Melinda som arbetar med musik i de olika äldregrupperna.

Jag heter Rosa Maria Leonard och år 2011 fick jag ett stipendium på 10 000 kronor från Musikaliska Akademin i Stockholm. De förfogar genom Olu Birgit Jeppsons fond för musikterapi över medel till stipendier för utbildning och forskning i musikterapi. Jag fick detta stipendiet för att kunna åka till Bolivia och samarbeta med Cura Cultura i La Paz på Hospital del Niño.

När jag var där och jobbade tillsammans med musikterapeuterna Gitte, Mirta, Juan Carlos och Amer kom en svårt brännskadad flicka till sjukhuset. Hon var 8 år och kom från landet i Potosi. Hon var helt bränd, det var väldigt sorgligt och se henne, hon mådde mycket dåligt. Då fick hon hjälp från Cura Cultura för att kunna köpa antibiotika och andra mediciner som hon behövde för att kunna få lite lindring. Till min stora glädje fick jag veta igår att flickan mår bättre nu, hon kan gå och vara med i musikterapistunden och kan alla sånger. Jag minns att den dagen vi såg henne för första gången, var hon så pass skadad att mamman bara ville ta med henne till byn så hon kunde få dö i fred. Att höra att hon mår mycket bättre och kommer att överleva gör att jag får glädjetårar i ögonen och förstår vikten av arbetet som Cura Cultura gör. Även om det är en liten organisation som inte har så stora medel kan man se resultat i deras arbete och än en gång få bekräftat hur viktig musikterapin är för att barnen ska må bättre och få bättre livskvalitet.

Tiden på Barnsjukhuset gjorde ett djupt intryck på mig. Att se så många fattiga barn och deras föräldrar som måste vara där i flera veckor, ibland månader, hjälpte mig att förstå hur viktigt det är att hjälpa till. Det spelar ingen roll om vi kan ge mycket eller lite, det viktigaste är att hjälpa. Musikterapiarbetet på sjukhuset hjälper patienterna att må bättre, musikterapeuterna hjälper också föräldrarna att förstå att de måste försöka ändra inställning i sitt beteende. De hjälper inte sina sjuka barn genom att gråta och var ledsna hela tiden utan de ska försöka visa glädje och hopp, detta hjälper både dem och deras barn.

Jag är beredd att hjälpa Cura Cultura att samla in pengar till arbetet i Bolivia. Eftersom jag också är sångerska kan jag vara med på konserter som ges för att stödja föreningen. Jag tycker detta är viktigt. Efter att ha sett jobbet som de gör i Bolivia förstår jag att hjälpen kommer fram till dem som behöver den.

Det var intressant för mig att få se hur olika organisationer samarbetar med varandra i Bolivia. Jag åkte dit i första hand för att vara med i arbetet på Barnsjukhuset men det var väldigt berikande att också kunna samarbeta med Musab, en organisation som samlar musikterapeuterna i Bolivia. De ska organisera den latinamerikanska musikterapikongressen sommaren 2013, ett event som förenar många musikterapeuter från hela Latinamerika. Man kan läsa mer på www.musabolivia.blogspot.com

Aymaraindianerna firar sitt nyår på årets kallaste dag. Jag besökte musikverkstaden i Pampahasi och spelade med ungdomarna några kvällar innan för att öva inför den stora Machaq Mara, det andinska nyåret. Vi framförde vår musik (trad Boliviansk folkmusik) efter ritualen då man tar emot solens första strålar.

CAUP ordnar varje åren festival med många olika sorters traditionella maträtter som tillagas enligt de äldres kvinnornas recept. Alla grupper gör sin maträtt, som sedan säljs. Pengarna som kommer in går till CAUP:s verksamhet. Man har fått en stor scen med ljudanläggning från en Boliviagrupp i Uppsala och Cura Cultura bidrog med pengar till affischer och till musikernas resor. Det blev en fantastiskt fin kulturfestival med mat och dryck och musik med både kända och okända grupper från området, bl a Norte Potosi.

Rosa Maria Leonard är musikterapeut och följer med på resan och tillsammans ska vi hålla workshops och utbyta erfarenheter med Bolivianska musikterapeuter.

Cesar Salazar berättar om sin resa i Bolivia på vårt årsmöte.

Gitte Pålsson, Kjell Fjell och Edvin under mötet.

Vera och Cesar samtalar.

Med följande information vill vi tacka Cura Cultura och Khala Uma som sedan många år hjälper oss med sitt solidariska arbete. Vi vill också tacka Musikhögskolan, Folkmusiklinjen i Skurup och alla organisationer och personer som solidariskt har hjälpt Gruppen Awicha förra året. Gruppen blev tvungen att kämpa emot en naturkatastrof som gjorde 11 äldre personer hemlösa, de bodde tidigare i det gemensamma huset för Awicha Central i Pampahasi.

På kvällen den 26 februari 2011 var det ett stort jordskred på den östra sluttningen i La Paz, som ledde till att ca 1000 bostäder i nio stadsdelar i staden blev förstörda. Den här naturkatastrofen påverkade ca 6500 personer, av vilka ca 5000 var i behov av att få tillfälligt boende på 25 olika ställen. Naturkatastrofen är den största i staden La Paz historia. Den här katastrofen som satta ca 170 hektar mark i rörelse, ca 3,5 miljoner kubikmeter jord och raserade stor del av området San Antonio och stora områden söder om La Paz.

Gruppen La Comunidad Aymaras Urbanos de Pampahasi Awicha (CAUP) som hade två gemensamma hus i området Pampahasi blev tvungna att evakuera ett av dem, som påverkades av katastrofen. I det huset bodde 11 äldre personer som blev hemlösa. Man flyttade möblerna och saker som var möjliga att rädda till Centro Infantil Machaq Uta medlem i CAUP och man gjorde om datasalen till sovrum för 8 drabbade personer. Från mars till augusti 2011 var det totalt 38 personer som fick uppehälle och hjälp p g a sin stora utsatthet. Efteråt har de nya personerna integrerats i olika grupper i vår organisation och en del av dem som blev hemlösa fick hjälp av släktingar och vänner.

De problem som uppstod p g a trångboddhet i det tillfälliga boendet var hygienproblem p g a ransonering av vatten och brist på toaletter. Detta var de saker som de hör personerna var tvungna att leva med, de hade blivit hemlösa och dessutom hade de inte de mest basala livsvillkoren. Långsamt genomförde vi aktiviteter för att kunna återuppbygga husen och hjälpa de drabbade att få tillbaka sina hushållsredskap för att de ska kunna fortsätta leva ett värdigt liv.

Tack vare den humanitära hjälpen som vi fick av er och andra organisationer och vänner arbetar vi med att återuppbygga allt som påverkades av katastrofen. Den har orsakat traumatisk stress hos de berörda personerna och just nu håller vi på att bygga upp balansen i deras liv igen.

Konkret har vi genomfört följande aktiviteter:

• Hjälp med livsmedel, hushållsredskap och hygienartiklar
• Anpassning av nya utrymmen i vår institution till transitboenden
• Förändring av en gemensam matsal till bostad för 38 äldre personer
• Handläggning i La Paz kommun och den centrala regeringen för att, som del av den drabbade befolkningen få Grupo Awicha att omfattas av återuppbyggnadsplanerna av bostäder
• Sökning av resurser för att kunna köpa en ny tomt och bygga en ny gemensam bostad i området.