Tack alla som på olika sätt gett bidrag till Cura Cultura!

Det har varit ett händelserikt år där vi med små medel gjort stora insatser i olika projekt i Bolivia. Vi har stöttat mindre grästrots-organisationer med allt från att ge bidrag till affischer för folkkulturfestivaler till musikterapicongressen i Sucre, och inte att glömma de kontinuerliga projekten med musikterapi på barnsjukhuset i La Paz och en vårdcentral med naturmedicin i Pampahasi.

Vi vill tacka alla frivilliga, ingen nämnd och ingen glömd som under året arbetat med och för oss på olika sätt! Detta år ger vi också ett extra tack till Folkrotfestivalen, som samlade in 4 000 kr till musikprojekt i La Paz på sin sommarfestival och Sparbanken Syd i Ystad, som bidrog med 20 000 kr till stödkonsert för att fira Khala Umas 25-årsjubileum på Ystads Teater.

Tack till Stiftelsen Sparbanken Syd och Monika Axtelius, vår sekreterare som sökte bidraget!

Sofie berättade engagerat och inspirerade oss alla med sin entusiasm. Många kom för att lyssna och det blev en fin upptakt för höstens arbete med och för Bolivia. Inger Wighagen och Världsbutiken visade de handstickade alsterna som kom från Awischas i Bolivia där Sofie arbetat. Boliviagruppen fixade fika och Khala Uma spelade. Vi fick alla nya insikter och kunskaper om CAUP i Pampahasi.

Sofie tillbringade 4 månader hos CAUP i Pampahasi, främst har hon arbetat med att utveckla Awischas egen affär som de har i Copacabana, där de säljer egna stickade alster. Dessutom har hon gjort en undersökning och intervjuat medlemmarna i CAUP om hur de arbetar, hur de tar gemensamma beslut och hur den demokratiska processen fungerar i organisationen. Hon har arbetat på uppdrag av Ystads Fredsgrupp, Bolivia gruppen och Cura Cultura.

Khala Uma var också på plats för att spela musik från Bolivia och berätta kort om deras resa.

Sofie på dansfesten i Pampahasi den 20 juli 2013 i Pampahasi.

Läs Sofies blogg från volontärtiden »

Artikeln finns tyvärr inte på nätet, bara i tidningen.

Ayni reste med buss från La Paz på torsdagskvällen för att vara med oss på kongressen från och med fredag morgon. Dock fick de  spendera natten och hela fredagen i bussen eftersom vägen blockerades av bönder som protesterade för att få uppmärksamhet för ett lokalt problem. Tack och lov upplöstes blockades och de kom fram sent på fredagen och lördagen fick vi ägna oss åt att repetera. På kvällen spelade vi tillsammans på konserten. Resultatet finns på Youtube.

Gitte höll ackompanjerad av Khala Uma en praktisk musikterapiverkstad i Sucre inför 35 entusiastiska musikterapeuter och andra intresserade från hela Latinamerika. Intresset för Gittes och Khala Umas arbete i Sverige med funktionshindrade var stort och vi fick fin respons på vårt arbete.

CDn Musicando Jugando, som innehåller kommunikationssånger från både när och fjärran kunde vi nu använda som kursmaterial för att inspirera musikhandledare, musikterapeuter och pedagoger här. Denna CD började spelas in i La Paz med Ayni 2008 och nu 5 år senare kunde vi ge ut den med stöd av Cura Cultura. Den fyller ett stort tomrum här eftersom det inte finns så mycket nya skivor för barn med musik från både Sverige, Afrika och Latinamerika. Skivan innehåller några specialskrivna sånger för Bolivia av Gitte Pålsson och Khala Uma och är arrangerad och producerad av Juan Carlos Cordero. Juan Carlos har lagt ner mycket tid på produktionen tillsammans med sin grupp AYNI, som också arbetar på barnsjukhuset i La Paz med musikterapi.

Gitte tillsammans med musikterapi-kolleger från Argentina, Spanien och Yatiri Carlos Yuchra Bolivia. Tillsammans gjorde vi ett uppskattat rundabords samtal kring musik, natur och kommunitet.

Musikterapeuterna som arbetar på barncancer-avdelningen på sjukhuset i St Cruz berättade om sitt arbete och sin forskning. Cura Cultura stödjer deras volontärarbete.

Ricardo Lopez musikterapeut från La Paz berättade inspirerande om ett projekt med äldre på San Ramon i La Paz.

Peti vår egen psykolog från CAUP-Awischa Pampahasi deltog och assisterade mig och Khala Uma en hel del med sin kunskap och erfarenhet, under 80-talet arbetade vi tillsammans i Pampahasi och det gav mersmak att åter samarbeta.

Detta är en underbar fest och som det alltid är, en tradition där den Andinska traditionen med Pachamama - moder jord står i centrum. Denna dag och dess festligheter delas med Katolska kyrkans helgondyrkan där båda har sin självklara roll i festen. De dansar till skyddshelgonet Santiagos och Pachamamas ära. Många olika grupper dansar och ofta spelar en blåsorkester till danserna. Det är färgglada kläder, rytmer och melodier som dansar fram längs gatorna.

CAUP dansade till traditionella flöjter - "mojsenjada". I vackra kläder dansade vi tillsammans barn, unga, vuxna, gamla - alla var med!

Det var underbart att åter vara med på denna viktiga fest, det är 22 år sedan Cesar, Tania och jag dansade här senast, Tania vad då 4 år och dansen densamma och likaså glädjen, gemenskapen och festyran i Pampahasi. Tillsammans med Sofie och Lisa gjorde vi oss i ordning hemma och när vi åkte upp som tre "cholittas-gringitas" fick vi en hel del kommentarer. Oftast Que Bonitas! Så fina cholitas! Folk här uppskattar när vi vill vara med och dansa sjunga och dela deras traditioner. Detta var en av de viktigaste nycklar som jag hade när jag var volontär för att komma in i deras gemenskap och att bli accepterad som en del av deras "communidad".

Vi skulle börja dansen kl 13:00 men kom igång kl 15:00 och i vår dansgrupp dansade barnen först från Machaq Uta. De dansade efter flaggan som bars av Sergio, en funktionshindrad autistisk ung kille som genom gemenskapen i CAUP har utvecklats och tar för sig. När han började för något år sedan pratade han inte, tog ingen kontakt utan gick för sig själv, nu ser vi honom gå först i danståget, leda barnen, prata med oss även om vi inte riktigt förstår allt han säger så har han sin självklara plats. Han är inte rädd utan känner den acceptans och respekt som odlas i CAUP- där alla just får ta sin plats, vara med på egna villkor.

Efter barnen dansar awischassen - de gamla kvinnorna och männen - de får liksom barnen dansa som de vill. Efter de gamla dansar Yatirin Don Mario - medicinmannen och hans fru, efter dem ungdomarna som har övat in gemensamma steg och dansar i par, och allra sist dansar tre fantastiska cholitas - gringas alltså jag Sofie och Lisa. Och vi får förstås mycket applåder för att vi dansar och är med på festen. Dessutom dansar vi riktigt bra och kan stegen som vi repade kvällen innan!

När vi dansat i några timmar blev det gemensam fest i CAUPs och Machaq Utas lokaler. CAUP hade lagat mat till alla och bjöd också på öl och läsk. Vi äter så det står härliga till och "challar" välsignar och tackar Pachamama - Moder jord genom att alltid hälla lite öl på marken till hennes ära. Några festar långt in på natten men vi och "awischasen", de äldre, ger upp lite tidigare. De är trötta efter fem timmars dans och det är imponerande att se med vilken entusiasm och livsglädje de deltar! Jag tänker i mitt stilla sinne när jag ser dem gå hemåt stöttande varandra, att deras deltagande verkligen är ett sätt att säga JA till livet. Trots sina trötta, slitna kroppar med krämpor, värk och sjukdomar så väljer de att vara med, och det är dessa gamlingar som ger mest i dansen. Som en av dem sa - Vi vet ju inte om vi är här nästa år!

Tack CAUP och Pampahasi för denna festdag med sång musik och dans. Tack för ert sätt att dansa in kärlek till Pachamama Moder jord!

Gitte

Under lördagen höll Gitte kurs i musikterpai för intresserade i Oruro söndagen deltog Khala Uma på en konsert på friluftsteatern för ca 600 personer. Under måndagen spelade vi i både TV och radio och berättade om kommande musikterapi kongress i Sucre och om vårt arbete för och med Cura Cultura i Sverige. Förutom kursen och konserten fick vi en hel både publicitet och en fin helg i Oruro.

Khala Uma blev inbjudna av Los Kjarkas att spela två sånger av deras repertoar på spanska och svenska. Way ay ay och Chuquiago Marka, den senare översatte Gitte veckan innan. Det var fantastiskt att få spela för så många och publiken bejakade oss verkligen. Under veckan som följde fick vi faktiskt skriva autografer då och då på gatan till folk som kände igen oss. Så blev vi kändisar för en kort tid! Här finns några Youtube klipp som får tala för sig själva. Underbart att höra publiken sjunga med. Tyvärr har vi bara några korta klipp men de får duga.